THIS CHRISTMAS

Tyckte fem dagars ledighet lät himla bra och att jag skulle hinna med himla mycket, och nu har tre dagar gått och jag känner att det var lite överskattat av mig. Har farit och flugit hit och dit känns det som. Trött och eländig trots att den nattliga sömnen blivit förlängd. Julen var väl fin.. men kanske inte på den plan det brukar. Förändring i traditioner är inte min melodi, och därför kan det hända att jag förvandlas till en bortskämd snorunge – men jag är åtminstone medveten om det. Och jag har heller inte smusslat med missnöjet. Jag står för det till 100%, men det var trevligt att träffa alla och jag fick fina julklappar. Avslutade som vanligt i kyrkan och tog då beslutet att det nog var sista året, stämningen är som bortblåst och istället för att finna någon typ av sinnesro, sitter vi mest och är uttråkade eller fjantar oss med saker som är ganska olämpliga i en kyrka. Ja, ni märker ju. Jag hade kamera med mig i princip överallt, men denna jul ville inte riktigt fastna på bild. Kan kanske ha att göra med att jag inte fann någon riktigt stämning och mysfaktor. Vad vet jag.

På juldagen var vi iväg på julmiddag hos sambons moster. Jag fick potatisgratäng. Alltså, den lyckan. Det är aldrig någon som vill göra det åt mig annars – medan alla andra får det, brukar jag få en torr potatis eller klyftor. Så. Himla. Gott. Igår blev det lite spontant vindrickande, middag och tv-spel med Calle och Emil! GTA V, har inte spelat på säkert 7-8mån innan – så det var kul.

Har spenderat en hel del tid i stallet. Är helt galet underbart nu när det kommit snö! Vi är ute och rejsar, busar, skrattar och härjar. Finns nog ingen lyckligare individ än min lilla dam, och hur lycklig tror ni det gör mig?! Obeskrivligt.

MEN KOM IGEEEN!

Det ger sig inte, denna jävla förkylning/influensa/vinterkräksjuka. Igår kräktes jag från förmiddag till kväll, och förutom rundorna med huvudet i toaletten så låg jag konstant i dvala eller sov. Och sedan har jag sovit över 12h inatt, men huvudet är lika förjävligt fortfarande och febern med. Fjärde dagen nu och det börjar verkligen kännas av. Samtidigt som jag mår riktigt dåligt, så dornar en rastlöshet och stress i mig. Inte nog med att december är en stressig månad i sig med jul och allt, det är värsta stressmånaden på jobbet också i och med det stundande årsbokslutet. Och jag kommer inte komma iväg dit imorgon heller. Vet inte vad jag gjorde utan Pingvinerna? Haha. Har glott sönder det dessa dagar. Pingvinerna från Madagaskar alltså – de ha en serie. Lagom med hjärnverksamhet för min del just nu.

BLACK. WHITE. BLUE. YELLOW. RED. ORANGE.

Det är sjukstuga här hemma just nu. Lämnade kontoret efter lunch igår, och sen dess har jag antingen sovit eller legat på soffan hela tiden. Just nu sitter jag med fjärde koppen kaffe, har kikat lite på Nyhetsmorgon och i skrivande stund lyssnar jag på Sandra och Michelles podd om otrohet. Bortsett från alla Alvedon jag proppat i mig och trots det dras med en sjuk huvudvärk, så är det ju en rätt mysig morgon. Vaknade imorse och kunde inte få fram ett jäkla ljud alltså, men kompotten av nässpray och varm vätska (dvs kaffeeee) har luckrat upp halsen en aning och nu är jag nog förmögen att föra en konversation. Var väl typiskt att bli sjuk lagom till helgen? Sjuk ska man bli omkring tisdag eller onsdag, haha.

FROM SICKNESS TO MULTI

Det var efter en hel del om och men jag kom iväg till jobbet imorse. Magen strejkade ordentligt, men N erbjöd sig att skjutsa in mig lite senare om jag ville. Så lite drygt en timma senare än vanligt (vilket iallafall var runt halvåtta, så ingen katastrof) släntrade jag in på kontoret. Har dock känt mig seg och hängig i princip hela dagen, så det passade alldeles utmärkt att jag hade massagetid idag. Var riktigt dåligt, och fick kommentaren ”men vad gööör du egentligen?”.

Kom hem runt fyra, och i bilen påväg hem bestämde jag mig för att: idag blir det soffan och vila. Satte på kaffekokaren, tog en kaka och satte mig i soffan med datorn och knäppte på TV:n. Satt där i 20min och sedan märker jag att mina ben tar mig till köket, och nu har jag en deg till glutenfria saffransbullar på jäsning, fyllningen står klar i kylen, all disk klar, matlåda färdig och kvällsmaten slänger jag i mig nu. Om tio minuter är degen färdigjäst, så då ska de formas till bollar, fyllas och sedan jäsa i trettio minuter till innan gräddning. Har aldrig bakat bullar på mjölmix förr, så hoppas det blir bra :) Samtidigt som jag blir trött på mig själv för att jag aldrig kan tillåta mig själv att inte göra nånting så är det rätt skönt att ha bullarna gjorda. Har planerat att baka en till sorts lussebullar i helgen, och även Mozartkulor. Jag sitter fast i ett hamsterhjul; kan inte låta mig själv göra ingenting utan att få ångest, samtidigt som jag tvingar mig själv att göra saker fast jag egentligen vill lägga mig på golvet och dö pga utmattning – och då får jag ju ångest av utmattningen istället…

DSC04033

FKIN HATE THIS

Jag orkar verkligen inte med det här. Är riktigt, riktigt, riktigt sliten som det är. Igår tog det emot att ens laga mat på grund av trötthet och att jag inte hade någon hunger – men skulle trots allt laga matlådor till både mig själv och N. Började laga sent, och hade tänkt lägga mig direkt efteråt. Vad händer? Proppjäveln går och spishelvete dör. Sen då? Jo, det händer två gånger till och sedan gick det bara att använda en platta i taget = kom i säng jävligt mycket senare än jag tänkt och ville helt seriöst bara skrika och gråta och var sjukt besviken på att det ALLTID ska krångla.

Idag var jag däremot lite hungrig, så sätter igång ugnen och börjar göra zucchinipizza. Tio minuter senare är det tjockt med rök i ugnjäveln och nu står jag här med mat som måste in i ugnen – och vet tamefan inte vad jag ska göra med ugnjäveln. JAG ORKAR INTE STÄNDIGA JÄVLA MOTGÅNGAR. Jag skickar tre jävla meddelanden till N som jobbar eftermiddag, och får inget jävla svar heller. Och inte fan kan jag ringa mamma och fråga heller för hon är inte tillgänglig. Just nu hatar jag det här jävla huset och att fan alltid vara själv och fan aldrig ha nån att fråga.

Saker jag är? 1) inte på topp.

PÅ MITT KÖKSBORD #

Förra helgen var vi iväg och spenderade pengar på Bernö. Det vill säga, på blommor. Vi köpte bland annat stooora, fina, vita julstjärnor. Det är så härligt med blommor! Fint och ombonat. Tog till och med vara på en kvist som gått av; och nu badar den i ett glas mitt på bordet. Ser ut att må himla bra trots att det gått fem dagar!

211112

PÅ MIN FÖDELSEDAG

Nästa år får jag nog se uppmärksamheten kring min födelsedag som besegrad, då vi nämligen står inför nyval prick den dagen – tjugoandra mars. Jag har under nästan hela dagen idag följt budgetdebatten. Tycker nästan det vore obligatoriskt att göra det, så man faktiskt vet vad man lägger sin röst på. Mycket dagisnivå, pajkastning och väldigt mycket helt oväsentligt snack. Det handlade om budget, håll er till ämnet.

Socialdemokraterna känns som ett varmt parti, men jag stödjer till största del inte deras politik – och tycker därför att det är bra med omval. Samarbeta måste man kunna på den nivån. Rasist, invandrare, svensk, barn, pensionär eller vuxen – vi är alla människor och har människovärde. Man behöver absolut inte dela åsikter, men däremot måste man kunna lyssna på varandra och kompromissa. Något jag däremot inte står bakom i detta omval är kostnaden. Den summan hade vi kunnat lägga på något annat..

 

SIX MONTHS ONLY

Rent kemiskt är man bara nykär i ett halvår. Hjärnan är alltså inte nyförälskad i mer än sex månader, och därefter börjar hela ”arbetet”. Antingen väljer man att arbeta för att hålla kärleken vid liv, eller så ger man vika och upprepar det hela ett par gånger per år. Jag och Niklas har varit ett par i två år, åtta månader och tre veckor – och jag får ofta höra att vi ”verkar ha det så bra”, ”verkar ha det så roligt” osvosv. Ja, alltså, jag väljer väl att inte dela med mig så mycket av det som inte är bra. Men det är långt ifrån guld och gröna skogar hela tiden; vi bråkar, skriker, hatar, gråter, lämnar varandra och funderar på om det verkligen är rätt. Precis som alla andra. PRECIS så är det för ALLA. Det är hemskt, det tär på förhållandet, det tär på båda två. Man grubblar, funderar, spekulerar, letar lösningar. Sedan har vi det självklart helt underbart också, till största del. Vi är väldigt fysiska, pussiga och kramiga och klappiga och slingriga och försöker få en fin vardag. Man får välja; och jag väljer kärlek. Jag vill förlova, gifta och ha barn – och jag är inte ens nykär! 😉 Men ibland känns det så. Ibland känner jag en överväldigande känsla av värme, fjärilar i magen och lycka i hans närhet.